U Leone imbecchiatu,
Mezzu seccu è altrunchiulatu
Fù dai soi aburritu
E da ognunu culpitu:
U cavallu li dà un calciu
Ghiustu, ghiustu in lu mustacciu;
U lupu, una dentata,
E u boïe, una curnata.
U poveru Leone,
Si ristringhie in lu so anghione,
Tristu, Tristu e scunsulatu
E mughia da disperatu
Dicendu: E megliu a more
Che pruvà tantu dulore ».
Ma stridô ancu più forte
Lagnendusi di la sorte
Ricevendu da u sumere
Un calcettu in lu sedere,
« Ah! duie volti eo so mortu
Per soffre tamantu tortu ! »